Entropi i Linköping


av Ulrika Sten

Riksutställningar 1998

Sex rödhåriga unga kvinnor, nyklippta i samma pagefrisyr och enkla klädsel sitter tillsammans och äter kräftor i den ljumma sommarkvällen. Håren som alla är färgade i likadan nyans och kräftorna lyser ikapp. Kvinnorna är alla en del av Anna Brags konstverk "Jag är jag och hoppas bli det allt mer". Bilden är hämtad från den första delen i trilogin "Prototyp" som genomfördes i samband med utställningen "Hårsalongen" i Malmö 1996. Frisyrerna var ett sätt att leka med vår lust att efterlikna ett visst utvalt skönhetsideal.

Anna Brags konstnärskap kretsar ofta kring frågor om identitet. I Prototyp prövas gränsen mellan du och jag. En tillfällig grupp uppstår genom den kollektiva transformationen på hårsalongen i vilken konstnären själv deltog. Likheten i utseendet gör dem särskilda, men deras individuella olikheter blir samtidigt mer tydliga i den nya "uniformen".

Den andra delen av Prototyp, "Destroying the original" utspelade sig på ett galleri i Moskva 1996 i samband med en rysk-svensk jämställdhetskonferens. Anna Brag valde att i en performance låta fem ryska kvinnor friseras till en kopia av orginalet; hennes egna röda page. När ryskorna var färdigklippta och färgade avslutade Anna Brag genom att låta raka av sig håret för att förstöra förebilden.
Prototyp blev ett sätt att närma sig varandra över nationsgränsen, att deltaga i en absurd lek. I bakhuvudet fanns den gemensamma medvetenheten om hur västvärldens modeideal i många år varit något av det mest förbjudna och samtidigt åtråvärda i det gamla Sovjet. Men också hur deras politiska ideal var en stark förebild för många under 60 och 70-talet i Serige. I dag är många av våra ideal i försvunna, särskilt de stora politiska visionerna . Vad återstår nu att göra? Klippa håret, bry sig om sig själv eller någon annan. En av de ryska kvinnorna som deltog i Prototyp sa:
- Varför inte klippa sig och vara med om någonting när allting ändå är så tråkigt.
Prototyp utfördes en tredje gång på Norrtälje konsthall 1996 med en rysk förebild och unga flickor från trakten. Verket som nu börjat antaga formen av ett slags kedjebrev hade undertiteln "the tribe". Anna Brag har genom att starta något i sitt eget mikrokosmos orsakat en process som lever vidare i och genom andra. Grupper av rödhåriga kvinnor kan nu dyka upp var som helst i världen där någon får lust att fortsätta kedjan.

En fiktiv grupp på gränsen mellan lek och allvar, dyker upp igen då Anna Brag tillsammans med kollegan Elin Wikström startar cykelklubben Returnity som medverkan i Skulptur. Projekte in Münster sommaren1997. Klubben erbjöd förbipasserande att pröva returnitycykeln; en vanlig cykel försedd med ett par extra kugghjul som gör att cykeln rör sig i motsatt riktning när man trampar som vanligt. Genom att röra sig i ny riktning förändras upplevelsen av vardagen. Cykeln, den egna kroppen, omgivningen och de andra cyklisterna ses i ett nytt ljus.
Varför färdas alla i samma riktning? Likriktningen blir så tydlig när någon börjar göra tvärtom, även om det bara pågår en sommar.
Inför Det extras vernissage på RIX i Linköping har Anna Brag intresserat sig för den energi som produceras i staden. Hon vill mäta den mängd energi som förbränns på stadens gym och ställa den i relation till den mängd energi vi konsumerar.
Det arbete som tidigare utförts av muskler, har ersatts av maskiner. Anna Brag anser att vårt samhälles överskottsenergi främst finns lagrad i våra kroppar.

"Entropi är ett mått på omvandlingen av energi från tillgänglig till icke tillgänglig form i något av universums delsystem. Entropilagen säger att närhelst en ansats till ordning skapas någon stans på jorden eller i universum så sker det till priset av en ännu större oordning i omgivningen."

"Om vi exempelvis bränner en bit kol bevaras visserligen energin, men den omvandlas till svaveldioxid och andra gaser som sedan sprids i luften. Även om energi gått förlorad under processen, vet vi att vi aldrig kan bränna samma kolbit på nytt och utvinna samma arbete ur den. Förklaringen till detta finns i termodynamikens andra huvudsats som säger att det utkävs ett visst "skadestånd" varje gång energi överförs från ett tillstånd till ett annat. Skadeståndet består i en minskning av den mängd energi som finns tillgänglig för att uträtta någon form av arbete i framtiden. Det finns en term för detta; det kallas entropi."

Jeremy Rifkin, "Entropi- en ny världsbild" 1982